Hvordan opplevde dere "ungdomstia"?

Jack var helt grusom mens han var "tenåring". var flere ganger jeg nesten ikke holdt ut lenger....
hvordan opplevde/ opplever dere modningstiden?
Og hvor lenge varte/ har den vart hos deg?

Jeg fikk min jrt når den var 4 mndr. og overlever man den første tida med valp overlever man alt.

Har egentlig ikke merket noe ennå og hun er nok en av de "snilleste" jack'er ever. Får nok ikke noen problemer heller med det...

JAck skrev:

Jack var helt grusom mens han var "tenåring". var flere ganger jeg nesten ikke holdt ut lenger....
hvordan opplevde/ opplever dere modningstiden?
Og hvor lenge varte/ har den vart hos deg?

Hva slags sprell fant lille Jack på i tenåra da? hadde vært litt artig å lest.

Aussie var også 4 mnd da han kom til oss. Da var han igrunn en engel å ha med å gjøre, han var til og med renslig allerede. Hadde kun et uhell faktisk. Så slapp billig unna der.
Ellers så har jeg blitt positivt overrasket over hvor lett det har gått. Så vel for meg det verste kanskje, var tross alt en JRT vi hadde skaffet oss. ftjsehtes
Aussie hadde litt perioder og vi merket det best på trening. I disse periodene var det helt håpløst å trene, var som om han hadde glemt absolutt alt og som om han var på en annen planet. Skikkelig torvald tåke og var umulig å få kontakt med han. Tror han ble akutt døv under disse periodene. ALT var mer spennende enn mutter og fatter og ingen av verdens beste godbiter hjalp.
Han skulle bare leke med de andre hundene eller løpe rundt og lukte og markere. Spesielt den store Nuffen på kurset var han ekstremt forelsket i...
Han skulle også tøffe seg litt mot de store gutta da. Han lot seg ikke herse med for å si det slik.

Vi har igrunn kun merket dette på trening. Hjemme og til hverdags har han faktisk vært en engel stort sett. Har ikke gjort mye hyss og har ikke hatt spesielle problemer.
Vi har nok hatt en snill tenåring selv om alt virket helt håpløst på trening i noen perioder.
Nå er jo Aussie fortsatt ung, kun 15 mnd, men regner med at vi er over det verste....

Theo blir til tider døv han også. Han glemmer tilogmed noen ganger å sette seg ned ved døra før jeg åpner. og det har vi gjort helt siden dag 1. jeg merker også at han skal tøffe seg mye mer enn vanlig, og bjeffer gjerne litt her og der. Spesielt ute i hagen, han må jo passe på teritoriet sitt. Hagelina er akkurat lang nok så han kommer med huet sitt rundt hushjørnet. Og da kan han se ut gjennom porten. Så står han der og venter på at det skal gå noen forbi så han kan bjeffe på de dumme hund han får selvfølgelig ikke lov til det da. Men noen ting må man kunne overse gjennom denne perioden. Ellers er han vel egentlig ganske så grei.

Det var som han mistet alle komandoer vi hadde lært inn og det var ett skikkelig maraton for å få han inn på inkalling. jeg måtte løpe etter som en gal.... Han rømte fra hagen flere ganger... Skulle tøffe seg og stjele ting fra oss så skulle han leke sisten mens han hadde den tingen i munnen. På tur plukket han opp all mulig verdens ting og nekter å slippe. Han tilogmed knurra ett par ganger når jeg prøvde å ta det ut av munnen hans. Da var det ingen kjære far for å si det sånn..
Så fort vi var innehus var han helt rolig. Og nå fylt 18måneder - var alt over gud så godt det var

Sirocco blir 2 år i november så den värsta tonårs tiden är förhoppnings vis snart över. Han sticker efter villt, katter, hundar, fåglar och så vidare och kan därför inte vara lös. Det tycker jag är tråkigt men det är nog bara att leva med.

Vi tränar inkallning med lång lina och det går så där.

Sirocco är för intresserad av vår katt, blir helt galen när han ser eller hör henne. Vi tränar så mycket vi kan för att de ska kunna leva tillsammans, men det går faktiskt inget vidare. Katten är väldigt rädd för honom och ger han ingen chans.

Annars är det inte så mycket problem med min lilla pojke. Han blir ofta ganska vild när vi möter andra hundar som han inte känner. Det jobbar vi med varje dag.

Han har inte tuggat sönder något eller förstört något, men han stjäl mat om han får chansen

Så det finns en hel del att jobba med, men han är otroligt gullig, rolig och gosig så jag förlåter honom lätt